wibergskans

Allvarligt talat

Vad är det som säger att du inte kan få allt det du drömmer om? Jante? Svenska normer och traditioner? I rättvisans namn? Nej men allvarligt talat, är det inte så att vi faktiskt förtjänar allt det vi önskar och drömmer om? Om det bara inte är på någon annan bekostnad.

Jag tycker inte att mina drömmar är orimliga, de fångas upp under samlingsordet lycka. Jag vill vara lycklig var dag, när jag går till och från jobbet, hemma, när jag är ensam eller i umgänget med min familj och eller mina vänner.  Det känns inte som orimliga drömmar?

Jag drömmer om det enkla i livet, det som för vissa är självklart, eller är det det? Är det kanske jag som betraktare som tycker att det verkar enkelt och tillgängligt att leva familjeliv i vardagen men att de som har det faktiskt fått kämpa en hel del för att få åtnjuta det där till synes enkla och självklara. Jag vet att man inte får något gratis i livet, att det är få som får något serverat på silverfat, utan kampen.

Min dröm är att få vakna varje morgon i närheten, kanske i famnen, av den som jag älskar och delar mitt liv med. Inte bara den som delar sängen jag sover i utan faktiskt denne någon som delar hela mitt liv, min vardag och mina drömmar om framtiden. Denne någon som viskar eller skickar ett sms för att önska mig god morgon, denne någon som har skottat uppfarten till bilen för att jag ska slippa bli blöt om byxkanten och som har borstat bilen och skrapat rutorna av ren omtanke. Av kärlek. Någon som överraskar genom att gå upp tidigt och skjutsa barnen så att jag får sovmorgon, eller som har handlat mat till en festmåltid bara för att det är onsdag, en liten postit-lapp på kylskåpsdörren som säger tre små ord eller bara ett enda... Av kärlek. Jag saknar verkligen denne någon i mitt vardagsliv och längtar efter den tid då han eller hon finns här för att dela kampen, livet, i så väl glädje, vardag, fest som sorg.