wibergskans

Han är färdig nu. Snickaren. Allt som var överenskommet innan han började rota i, rumsbrist, förvaringsproblem, köld- och fuktproblem, det är fixat nu. Det känns lite som skolavslutningen, lite vemodigt och samtidigt helt fantastiskt för nu väntar något helt underbart - ett långt och lyckligt sommarlov, nej jag menar liv - i MITT ombyggda lilla hus.

Jag saknar att komma hem och känna kaffedoften som ligga tjock som dimma (hemtrevligt för en som själv inte njuter av en kopp om det inte är Tinas fina caffelatte eller Caféaulait), att hitta små meddelande på träbitar stående på strategiska men inte helt uppenbara platser, ljudet av någon såg, skruvdragare eller hammare någonstans nära eller ute på gården, en lurvig vit, ursöt golden med lagom bedjande ögon som tycker om  att hälsa mycket och länge - på ett charmigt och hemtrevligt sätt (naturligtvis, han är ju Lobergare..), härligt långa och filosofiska utläggningar om någon liten, för gemene man trivial, byggnadsdetalj men för mig härlig kuriosa och en viktig byggsten i det stora hela.. Mitt hela hem.

Innan han stängde dörren sa han vänligt, hör av dig om det är något så som inte fungerar som det ska. Det ingår i servicen att jag rättar till det i så fall. Och hör av dig om du kommer på något mer som behöver göras. Älskade hantverkare, var har du varit i hela mitt liv? Det känns bra att det fortfarande finns någon som är duktig, kompetent och proffsig. Det finns så många av den andra varan...

Innan han ens lämnat uppfarten (eller snarare nerfarten) var jag långt bort i mina husbyggardrömmar...

• Det vore trevligt med en sådan där glasverande vi pratat om flera gånger under denna tid, med gamla, spröjsade med kanske nykittade fönster. En sådan där veranda man kan sitta och njuta av ett glas portvin medan man tittar på solnedgångens strålar som bildar skuggor på väggen under solnedgången.
• Och utbyggnaden av hela det storalilla huset. Det vore ju skönt att kunna bygga det där allrummet som jag så gärna skulle vilja ha, där en sittgrupp får plats (inte för att det gör mig något att sitta i sängen och titta på tv men att bjuda hem mina körtjejer på en singstarkväll är en galen och faktiskt helt otänkbar tanke nu när jag valt att använda det enda rum vi har för samvaro till matrum). Och det vore skönt att ha ett litet kontor där med, för alla firmapapper, skolpapper och andra övriga viktiga papper. På andra våningen (Ja, bygger jag ut blir det så klart i båda våningsplanen skulle det få plats med ett par sovrum, ett till mig (jo, jag ligger ju i hallen som det är nu), och så kanske ett till Alvin. Även om han gillar sin skrubb som vi byggt (okej då snickaren men jag har iaf tyckt till och målat det tillsammmans med Anna Dy) så kommer det komma en dag när han liksom Harry Potter växer ur sin skrubb och kräver ett rum med fönster ut mot omgivningarna och inte bara som nu ett litet överljusfönster som leder ut till hallen. Hmmm.
• Och så var det det där med en carport bakom gäststugan, en lång som följer fasaden och som har möjlighet att 'svälja ett par bilar iaf och kanske någon moped och lite cyklar...
• Det vore ju trevligt om den tråkiga vedboden kunde bli ett vackert växthus där man skulle kunna sitta i doften av kaprifol och njuta av egna vindruvor och kanske en kiwi?
• Ett vackert rött staket med smala ribbor och vita toppar och en fin grind som passar precis till den snart igenväxta grusgången ner till huset från parkering.
• Parkeringen ja....
• Gäststugan är ett så stort projekt att jag inte ens vågar drömma om det. Hittills har vi sminkat grisen lite och så får vi se vad som händer när det flyttar in en ateljé Wibergskan där om ett par veckor...
• Att rusta den gamla tvättstugan längst ner på tomten kan verka som ett riktigt lyxprojekt, den går ju inte att använda till något vettigt alls inte ens vid en totalrenovering. Eller? Men den är ju så bedårande, det kan inte bara vara jag, snickarn och elektrikern som fallit för dess obevekliga charm. Det är också den enda byggnad som man ser från vägen när trädgården står i grönska, således en riktigt liten pärla i vår lilla by. Vi får se. Vi får se.

Det är väl så med ett gammalt hus och en gammal trädgård, det kommer alltid att finnas något att göra. Så T (eller S.B.S) på din fråga om det är något annat som jag vill ha utfört, uppfört. Ja, jag vill ha mer!!!