Gott slut och ett gott nytt 2010 - slutet gott allting gott?
Ja, ha då var det dax då. Det för mig mycket traditionella avslutet, den årliga utrensningen, uppstädningen och min själaresa. Låter riktigt allvarligt och seriöst, och kanske är det det enda vettiga jag gör för mig själv och för min personliga utveckling under året. Det är nu jag gör mitt bokslut för 2009, det är nu jag summerar mina uttag och mina intäkter i företaget, som numera heter Anna Connydotter Wiberg igen. Företaget som har så många poster att det inte går att rabbla upp här utan att ni läsare av denna sida tappar lusten att läsa och jag förvillar bort mig bland mina egna resonemang om ditten och datten. Mina främsta och viktigaste poster får och måste ändå nämnas här:
Familjen och vännerna
Dessa två ligger mig så nära i hjärtat att jag inte kan skilja dem åt i livet eller ens här för ordnings skull. Ja, vad skall jag säga om dessa för många uppbenbara begrepp och fenomen. Min syn på familjen har förändrats under de senare åren och äntligen tror jag att jag funnit min definition på vad eller snarare vilka familjen är. Självklart så är min familj sedan skilsmässan bestående av mig själv och mina fina underbara högt älskade söner Alvin och Linde. Om det strider jag inte. Sen har jag ju min biologiska familj, den jag kommer ifrån, min släkt, mina rötter. Mammas sida, Svenssons/Anderssons från Svartsö i Stockholms mellanskärgård och så pappas, Wibergs/Nilssons från Ljusdal i Hälsingland. Trots att det ger en korrekt bild av min familj och släkt så är det en med min uppfattning en orättvis bild av MIN familj, la familia.
Familjen, de som finns där NÄR du verkligen behöver dem, i vått och torrt, i sena timmen så väl som mitt under middagenen eller toalettbesöket (helst inte men nöden har ingen lag). Familjen är de som öppnar dörren för dig när andra stänger den om sig för att vara med just familjen. Där går gränsen. Familjen, de som står ut med dina inte så smickrande egenskaper som t ex nyckelslarv eller bara sjuklig tidsoptimism.. Så jag har fler familjer än de uppenbara. Familjen som öppnade sitt hem för mig inte bara på min födelsedag utan även på självaste julafton, de som får mig att känna att jag inte är ensam, att det finns en familj för mig och mina ungar om det är något eller när det inte är något alls.
Kärleken
Denna livsnödvändiga krydda. Eller? Jo, jag har nog funnit att kärleken kryddar det liv jag lever men det är inte livet självt. Det är för mig en stor insikt som jag lär mig leva med. Stå på mina egna ben. Men jag vill för den delen inte förringa den fantastiska känslan förälskelsen innebär. Att möta någon, lära känna någon som verkligen tycker om den man är för den man är. Utan förbehåll. Finns han? Eller hon för den delen? För kärleken ser väl inte kön utan en person? Hmmm, nu blir det djupt på riktigt och resonemanget lite väl långt bort från den röda tråden. Om jag har någon.. Men att träffa någon som tycker om mig eller t o m älskar mig så mycket att han vill dela hela sitt liv med mig, bilda familj, flytta in i huset osv. Ja, hela baletten, ja det återstår att se.
Sysselsättning
Vad gör du nu för tiden? Det måste vara årets vanligaste fråga (i mitt fall i alla fall). Ja, vad har jag gjort detta år? Jag fick under vårterminen möjligheten att göra ett välbehövligt studieuppehåll från lärarhögskolan och börja jobba som klassföreståndare på deltid, i en etta med ca 20 elever. Det var verkligen en nyttig erfarenhet och det medförde att jag fick distans och möjlighet att utvärdera och omvärdera mina studier men också att jag fick mer tid med mina ungar och mina vänner (inte bara de i 'frukostklubben'). När väl höstterminen kom så hade mitt vikariat tagit slut och jag tog mig tid (och råd) att vara hemma och förbereda flytten till mitt gamla hus. Renoveringen tog mer eller mindre hela hösten och när mitt hus var klart så hade jag och Anna Wiberg Asplund lyckats så bra att det ledde till nya projekt... Företaget Wibergskans ateljé är nu i pipeline och det återstår att se vart det bär oss. Men att hitta en likasinnad syster som dessutom delar mitt namn. Ja vad kan jag säga, det fins positiva vibbar där. Det kan bli något alldeles extra det, om vår omgivning står ut med att kämpa med att sära på oss. Alla förslag är bättre än Anna Dy (den yngre) och Anna Dä (de äldre) så tills vidare blir det Anna A och Anna C. Tll våren står jag återigen troligtvis på skolans lönelista och så skall jag försöka lura in mig på lhs igen, har en klasskamrat (Anna så klart) som lyckats få mig intresserad av en musikkurs med den eminente Martin Wikmark.
Tankar och drömmar om 2010
Vad mer kan jag drömma om än att jag och alla mina nära och kära får vara lyckliga! Jo att jag ramlar på den där sagan som väntar på en underbar prinsessa som jag (S.E. - dina ord är så rätt, så bra, så värmande och så tröstande). Tills dess kommer jag att lyda ytterligare goda och kloka ord/råd. Att gråta, skriva och prata med de jag känner förtroende för, fortsätta se möjligheterna och sist men inte minst viktigt - skratta! Och jag tänker inte vänta till det nya året utan börjar redan i morgon genom att gå och se Strängnäs revyns 'krisen i säcken'.
Kram och ett riktigt gott nytt 2010 alla nära och kära!
Familjen och vännerna
Dessa två ligger mig så nära i hjärtat att jag inte kan skilja dem åt i livet eller ens här för ordnings skull. Ja, vad skall jag säga om dessa för många uppbenbara begrepp och fenomen. Min syn på familjen har förändrats under de senare åren och äntligen tror jag att jag funnit min definition på vad eller snarare vilka familjen är. Självklart så är min familj sedan skilsmässan bestående av mig själv och mina fina underbara högt älskade söner Alvin och Linde. Om det strider jag inte. Sen har jag ju min biologiska familj, den jag kommer ifrån, min släkt, mina rötter. Mammas sida, Svenssons/Anderssons från Svartsö i Stockholms mellanskärgård och så pappas, Wibergs/Nilssons från Ljusdal i Hälsingland. Trots att det ger en korrekt bild av min familj och släkt så är det en med min uppfattning en orättvis bild av MIN familj, la familia.
Familjen, de som finns där NÄR du verkligen behöver dem, i vått och torrt, i sena timmen så väl som mitt under middagenen eller toalettbesöket (helst inte men nöden har ingen lag). Familjen är de som öppnar dörren för dig när andra stänger den om sig för att vara med just familjen. Där går gränsen. Familjen, de som står ut med dina inte så smickrande egenskaper som t ex nyckelslarv eller bara sjuklig tidsoptimism.. Så jag har fler familjer än de uppenbara. Familjen som öppnade sitt hem för mig inte bara på min födelsedag utan även på självaste julafton, de som får mig att känna att jag inte är ensam, att det finns en familj för mig och mina ungar om det är något eller när det inte är något alls.
Kärleken
Denna livsnödvändiga krydda. Eller? Jo, jag har nog funnit att kärleken kryddar det liv jag lever men det är inte livet självt. Det är för mig en stor insikt som jag lär mig leva med. Stå på mina egna ben. Men jag vill för den delen inte förringa den fantastiska känslan förälskelsen innebär. Att möta någon, lära känna någon som verkligen tycker om den man är för den man är. Utan förbehåll. Finns han? Eller hon för den delen? För kärleken ser väl inte kön utan en person? Hmmm, nu blir det djupt på riktigt och resonemanget lite väl långt bort från den röda tråden. Om jag har någon.. Men att träffa någon som tycker om mig eller t o m älskar mig så mycket att han vill dela hela sitt liv med mig, bilda familj, flytta in i huset osv. Ja, hela baletten, ja det återstår att se.
Sysselsättning
Vad gör du nu för tiden? Det måste vara årets vanligaste fråga (i mitt fall i alla fall). Ja, vad har jag gjort detta år? Jag fick under vårterminen möjligheten att göra ett välbehövligt studieuppehåll från lärarhögskolan och börja jobba som klassföreståndare på deltid, i en etta med ca 20 elever. Det var verkligen en nyttig erfarenhet och det medförde att jag fick distans och möjlighet att utvärdera och omvärdera mina studier men också att jag fick mer tid med mina ungar och mina vänner (inte bara de i 'frukostklubben'). När väl höstterminen kom så hade mitt vikariat tagit slut och jag tog mig tid (och råd) att vara hemma och förbereda flytten till mitt gamla hus. Renoveringen tog mer eller mindre hela hösten och när mitt hus var klart så hade jag och Anna Wiberg Asplund lyckats så bra att det ledde till nya projekt... Företaget Wibergskans ateljé är nu i pipeline och det återstår att se vart det bär oss. Men att hitta en likasinnad syster som dessutom delar mitt namn. Ja vad kan jag säga, det fins positiva vibbar där. Det kan bli något alldeles extra det, om vår omgivning står ut med att kämpa med att sära på oss. Alla förslag är bättre än Anna Dy (den yngre) och Anna Dä (de äldre) så tills vidare blir det Anna A och Anna C. Tll våren står jag återigen troligtvis på skolans lönelista och så skall jag försöka lura in mig på lhs igen, har en klasskamrat (Anna så klart) som lyckats få mig intresserad av en musikkurs med den eminente Martin Wikmark.
Tankar och drömmar om 2010
Vad mer kan jag drömma om än att jag och alla mina nära och kära får vara lyckliga! Jo att jag ramlar på den där sagan som väntar på en underbar prinsessa som jag (S.E. - dina ord är så rätt, så bra, så värmande och så tröstande). Tills dess kommer jag att lyda ytterligare goda och kloka ord/råd. Att gråta, skriva och prata med de jag känner förtroende för, fortsätta se möjligheterna och sist men inte minst viktigt - skratta! Och jag tänker inte vänta till det nya året utan börjar redan i morgon genom att gå och se Strängnäs revyns 'krisen i säcken'.
Kram och ett riktigt gott nytt 2010 alla nära och kära!
